`

Igår jobbade jag. Ja, en söndag:) rätt så trött på kvällen!

Denna veckan blir det hårdbatning och träning. Skall försöka ha vit helg så man ser fräsch ut tills veckan efter, då vet man inte vad som händer, jo de vet man :P


Folk har sagt men har gått ner i vikt ganska skönt:) Bara fortsätta ner. Äter faktiskt inte onyttigt utan det har varit allt supande...så jag skall väl fortsätta ner och träna stenhårt. Märker ju resultat direkt! :) Om man vågar gå ner och sätta sig på cyklen, är rädd att de sänds en reklamsnutt och sen får man alla blickar på sig. Eller man blir förföjld av folk.

Jag å Mirjam har lite planer för att flytta till en trea ihop. Jag betalar ändå rätt så mycket för denna lägenheten. Sen är de bra med en trea när man är två. Har ändå inga planer för att skaffa mig något.

När vi var ute i lördags så sa jag faktiskt till Mirjam "Shit vad skönt de är å vara själv", kan göra som man vill, festa utan och anpassa sig till någon annan, bli uppraggad stup i kvarten och flörta".

 Jag märkte när jag väl börjar  träffa en kille så ställer de krav på en. Sen känner man att de är ju inte samma frihet, som man vill ha. Å även om vi inte är ihop så vill de ha en för en själv. Jag får inte hålla på med någon annan. De är så jobbigt. Visst skulle man vilja ha någon och mysa med snacka med de är ju inte samma sak som å bara träffas då och då utan att de händer något. Under detta och förra året har jag träffat en hel del. Men man har inte hittat någon för att antingen har dem ställt krav eller så har de velat ha en men ändå inte. Har ju några som jag har inte träffat på riktigt länge som har fortfarande kontakten med eller de ringer en. De säger man är "speciell" och så vidare. Eller så bor de nu för långt borta och det funkar inte men de säger att "framtiden" så vet men aldrig. 

Sen vill jag tillägga; Ens bästa vän som man tror är det, behöver inte vara det alltid. En misstag som sårad en då känner man att man förlorar förtroendet totalt. Som mamma brukar säga " ens bästa vänner gör en oftast besviken på ett eller annat sätt". Jag känner mig sårad mer kan jag inte säga. Jag trodde inte jag skulle ta så illa upp så jag altar om det än. Men de kändes hårt, de var hårt. De känns inte riktigt som en bra vän skulle gjort så. Jag skulle inte göra så mot någon annan. Sen är man bästa vänner så stötar man varandra och särskilt i min situation,  den supporten har ja inte fått, trots allt. Trots jag har varit skit ledsen. Utan det har varit andra som har varit där för en....

Nej mina mål i mitt liv, att plugga färdigt tills Juli. Jobba sommaren ut. Är riktigt sugen på åka ner och jobba i Cypern har ju lite kontakter:) Sen får man se vad som händer. . .