`

Känner mig som en brottsling! kanske som folk vet har jag gått ur Jehovas Vittne. Mina föräldrar är med där och därför har jag ingen kontakt med dem eller de har avstått mig. Jag är en "avfälling" eller som de kallar det "utesluten". Känns så hemskt med tanke på att jag har småsyskon som jag inte träffar längre. Nu har de gått 2,5 år sen jag såg dem sist. Mina syskon träffade jag uppe på väla för året. Min syrra snacka med mig för hon är inte döpt och hon bryr sig inte, men de andra två ignorera mig och sen fick jag höra att de blev ledsna och började gråta. Förstår inte hur religion kan vara så hemsk och hur hjärntvättat man kan bli.

Till och med här ute där jag bor finns de folk jag har umgåtts med innan i min ålder. De ignorera mig som jag vore världens hemskaste människa som har gjort världens hemskaste sak. Kan ni inte förstå hur vi som har valt och vara ärliga och inte "falska" som vissa av er är, hur vi känner det? Jag blir ledsen varenda gång.

Kan säga att vissa som är med lever dubbeliv. De festar, träffar killar, gör saker man inte får och jag som är ÄRLIG och valde att går ur trots konsekvenserna.

Min syrra som inte är döpt, henne accepterar mina föräldrar bara för att hon inte är döpt. Hon lever precis som hon vill. De enda jag har gjort är att träffat killar, festat. De är allt. Å enligt dem får man inte har sex före äktenskapet de är därför jag gick ur. Jag måste gifta mig (vilket jag har gjort en gång tidigare) för att inte bli utesluten.

Ni som har valt och gå ur ni är MODIGA. De är svårt och de är mycket som står till spel. Tyvärr har jag fått gå i terapi för att bearbeta detta bland annat. Vi är inga hemska människor. Vi har känslor vi med. vi försökte göra de som var rätt men de blev fel ändå. Är de inte bättre av oss och gå ur isf?

Om gud finns ser han ens hjärta. Så länge vi är goda männsikor och gör så gott man kan så spelar ingen roll. Om nu gud finns vilket jag ibland tvivlar på och vet ens inte om jag tror på de så hoppas jag att han ser en för den man är. ..